Vem är Sofie?

 
Vem är jag som driver denna blogg egentligen? Det har jag frågat mig själv många gånger... Jag heter Sofie Eriksson Sköld och är 20 år. Född den 7 februari 1992 i Karlstad.
Stundtals har jag nog adhd och får väldigt många kreativa idéer på en och samma gång. Älskar att ha många projekt på gång, och håller som bäst på att försöka få en knut på den där enorma säcken.
 
Jag brinner för allt som är kreativt och skapande, det som engagerar hjärnan tillsammans med hjärtat. Jag har skrivit och fotat ända sedan jag kunde greppa något med mina händer, men det är främst nu 2012 som jag verkligen har utvecklats och tagit tag i allt det där.
 
Musik tycker jag är en fantastisk sak som jag har med mig överallt, i alla former och toner. Ibland är det go mysmusik och ibland är det arg jävla smattermusik.
 
Är man en seg person som kräver mönster, vanor och noll variation ska man nog hålla sig borta från mig. Speciellt om du dessutom sitter inne med en fin sida där bajs- och könshumor inte ingår. Jag är glappkäftad, säger snabbt vad jag tycker och skäms inte för att prata om dagens toaresultat. Jag förväntar mig dessutom en djup diskussion om hur maten smakade, varför den smakade som den gjorde och hur man kunde ha gjort det bättre då jag har en stark förkärlek till matlagning och inte minst bakning. (Diskussionen får gärna kombineras med snack om toaresultatet.)
 
Sedan 2010 driver jag mitt eget företag där jag har fotograferingen som huvudinkomstkälla. Allt som tiden går inser jag mer och mer att jag är en person som inte kan ha ett fast jobb under längre tid, utan jag måste kunna känna friheten och variationen i det jag gör.
 
Här kan ni se en liten kort summering av några saker som jag är stolt över.

Så vem är Sofie Eriksson Sköld? Kanske Jantelagens bästa vän.
Jag lever efter mottot: allt går bara man vill, förutom småbarn men dom lär sig.
Eller lite finare sagt:
impossible is just an opinion, not a fact

Det hårda jobbet som fotograf


"Men vadå, ska du ha BETALT för bilden?"

"Du, är det lugnt om vi tar dom där bilderna sen?"

"Åh, ja jag vill jättegärna ha bilder, dom var JÄTTEFINA!...va? Kostar det? Nej då vill jag inte ha"


...känner ni igen det där? Det är otroligt vanligt och jag undrar om det inte är vanligare bara för att man dessutom är ung. Men vad ska åldern spela för roll? Tycker man att bilderna är fina och vill ha dom, ja men köp! Vem som står bakom kameran har väl ingen betydelse så länge bilden blir bra.

Dessutom, det här med att folk blir förvånade över att man tar betalt för fotografering och bilder. Blir ni förvånade när ni får betala på restaurang också?  Eller för en morot i affären? Inte direkt så att man förväntar sig att man ska få ett äpple gratis "bara för att det är ju bara ett äpple", eller hur?

Det är mitt (och många andras) jobb det här, och ett jobb har man för att få in pengar. Förhoppningsvis även i slutändan tjäna lite pengar efter alla utgifter. Hur skulle det se ut om allt jag gjorde skulle vara gratis? Eller kanske väldigt väldigt billigt? Är mina utgifter så som t ex kamera, objektiv, bilresor, räkningar lika snälla och sänker priserna för att jag inte får så mycket pengar för mina bilder? Nej, inte direkt.

Det kanske låter dyrt i dina öron, men tänk på vad det egentligen innebär.
Fotografering
- hur lång tid?
Bildredigering - hur lång tid?
Kontakt och överrenskommelse med kunder
- hur lång tid?
Sen har vi dessutom kostnader som ska räknas in i allt: kostnad för utrustning t ex kamera och objektiv, hyra av ev lokal, elförbrukning, kontorsmaterial, kostnad för hemsida, domännamn mm. Dessa saker ska räknas in som en liten del, med viss procent, i priset, så att du vet att det till slut går jämt ut.

När man börjar räkna på timmar per bild/beställning så är fotografyrket inte det finaste jobbet. Det är i många fall, och speciellt innan man är "känd" ett riktigt skitjobb med dålig timlön. Varför jobbar du med det då? Jo, för att jag tycker att det är så jäkla roligt! Utmaningen att fånga rätt ögonblick, få fram känslan och trixa med ljuset, och att dessutom sträva efter att efter varje beställning få nöjda kunder! Det är otroligt livsgivande, vilket gör att jag håller på och kämpar vidare med kameran i handen.

Dessutom, finns det dom som gräver en grav åt andra genom att ge bort bilder gratis. Självklart väljer många att ta den bilden som är gratis. Alla gillar ju gratis!
Men vad innebär det egentligen?
Tänk om en kock står och lagar otroligt god mat, lägger ner tid och kärlek på att få det bra för kunden och har satt ett pris för att företaget ska gå runt... men inga kunder kommer. Istället står det en annan några meter bort och ger bort gratis mat, som nästan är lika god men kanske inte med lika mycket kärlek och bra ingredienser, men vadå det är ju gratis? Hur många veckor, dagar, timmar kommer kocken som tar betalt att klara sig? Han har kanske familj att försörja, och kommer ingen och köper hans mat så finns det heller inga pengar i kassan till den egna familjen.

Att kalla en företagare som vill ta betalt för en tjänst för snål, är ta mej fan (ursäkta) det mest ologiska och mest korkade som finns. En företagare är någon som erbjuder dig något i utbyte av en inkomst. Passar det dig inte, så finns det inget som tvingar dig till att säga ja till tjänsten. Att vara företagare innebär att man sätter värde på sig själv. Är det snålt?

Varje bild är kanske skillnaden på om man går minus eller plus, om man kan köpa eller snåla. Tänk därför efter, både köpare som fotografer, vad bilden är värd. Vilka kostnader ligger bakom? Hur mycket tid lägger jag ner på det här?

Som egen företagare lever man ruskigt farligt och ovisst, och man får tragla sig genom på en svår balansgång mellan priser och efterfrågan. Men samtidigt är det så grymt kul! Mycket att lära och alltså därför mycket att vinna.



RSS 2.0